När jag var och besökte katthemmet i Kristinehamn så noterade jag att Lilleman verkade gilla kattunnlar så jag tog fram en kattunnel som varken Bebis eller Lillemor har varit särskilt förtjust i. Lilleman däremot blev väldigt förtjust i den.

Han har hittat två "egna" ställen att pusta ut på, ena är kattunneln och andra platsen är i min säng.

(Bilden ovan) Mys under min filt med huvudet tryckt mot min mage.

(Bilden nedanför) Mys och kurr med den lilla människan i huset.

Matdags med nya bästa vännen.

Lilleman har så mycket kärlek att ge, det tillsammans med en kattunges känsla för tålamod resulterade i att jag knappt fått sömn inatt. Men vad gör väl det när man vaknar av en dos kurrande kärlek?

Han har även provat snutta på både mig och dottern. Jag kan konstatera att det inte kommer mjölk från under armen på mig, inte heller kommer det mjölk från dotterns lår men det är oavsett mysigt att "bädda" på.

Vi har även provat kopplet för kommande utomhuspromnader.

Och Lillemor har gått från att vara extremt skeptisk (och gömd på konstiga platser i lägenheten) till att ligga relativt avslappnad och acceptera att vara i samma rum. Man ser henne på stolen på två bilder här ovan. Så länge Lilleman inte går för nära så är hon till och med nyfiken. Går han för nära så morrar hon varnande och då lyssnar han och ger henne utrymme igen. Dock håller hon fortfarande ett öga på nykomlingen utifall att han skulle visa sig vara farlig. Den acceptansen kom mycket fortare än vad jag förväntat mig.